.

Snart är tjugohundrasju slut, jag klämde mitt finger i dörren och grät. Varpå jag
insåg det komiska i situationen och skrattade tills jag grät. Jag är så lyckad.

Han skickade ett brev idag.
Han som bor på en annan kontinent och
Han som refererar till mig som "appel of his eye".
Han som doftar svagt av curry och orkidéer.

Patricia och jag brukar köpa vaniljbullar på Pressbyrån när vi känner att vi förtjänar det efter
en lång skoldag. Det tar trots allt ungefär en och en halv timme hem från skolan. Nu har
pressbyråns kassabiträde börjat känna igen oss.

Jag: Fyra vaniljbullar tack! (gömmer mig bakom den stora påsen)
Kassatjej: Nej men, känner inte jag igen er?
Jag: Va? Nej, tror inte det
Kassatjej: Joho! Ni har köpt fyra bullar förut! Ganska många gånger faktiskt...
Jag: va? inte så många gånger.. (jo, för många gånger!)
Kassatjej: jag har minsann koll på er!


Sen snodde en grabb på tåget praktiskt taget min bulle,
men det är en helt annan historia
/Sarah

 

Sarah Philipson